Vandra lugnt i brådskan och larmet
-minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.
Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt,utan att förneka dig själv.
Hävda din sanning lugnt och högt, lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse.
Undvik högljudda och aggressiva personer, de är irriterande för anden.
Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp.
Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är.
När lyckan skiftar har det ett beständigt värde.
Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod.
Var dig själv och framförallt: låtsas inte tillgivenhet. Var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.
Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.
Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här, oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet utvecklar sig som det ska.
Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar.

I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig.
Var gladlynt, försök vara lycklig.

Texten är nedskriven av Max Ehrman 1927 efter en text funnen i en gammal kyrka i Baltimore. Texten skrevs 1692.